Det är din födelsedag idag. Det har varit strålande sol i dagarna tre, men inatt var det åska och dunder. Jag vaknade till en gråmulen värld, men det blev varmt under dagen och väl vid graven var det en vacker sensommardag. Precis som sig bör den dag som är din.

Hösten är på intågande. Lönnarna på kyrkogården börjar skifta färg, och grusgångarna är kantade av gula löv. Lavendern vid vattenkannorna är överblommad för längesedan. Det vittnar om att tiden går. Jag vet inte om jag tycker om det eller inte. Varje dag som går är en dag som mamma missar och en dag som jag tvingas vara utan henne. En del av mig vill så långt bort från den här mardrömmen som det bara går, men jag vill samtidigt stanna kvar. Stanna tiden. Helst dra den tillbaka. En annan del av mig vill se vad som kommer härnäst och kan inte vänta på att tiden ska gå sin gilla gång. Det är sorg och glädje i en evig förening, det där med livet. Jag önskar bara att sorgen inte var så stor och tung. Att inte saknaden var tvungen att vara oändlig.

Mamma skulle fylla 55 idag. Året hon föddes var -55. Det måste ha varit en stor dag för mormor och morfar. Jag tror att morfar och mamma äter smörgåstårta i himlen idag. Kanske har hon ställt till med kalas. Hon var så bra på det. Kanske har hon samlat flocken i himlen, så som hon gjorde på jorden.