Jag satt och skrev julkort. Tittade i högen från förra året som har legat i en låda i köket sen julen städades ut. Mitt i högen låg ett kort från mamma.

 

God Jul &

Gott Nytt År

önskar

mamma

Hon har skrivit med blått bläck, skrivit under med sitt namn. Skrivit våra namn och vår adress. Hon har hållit frimärket mellan pekfingret och tummen och riktat in det i hörnet. Förra julen. Nej, då levde hon inte. Kortet måste ha kommit året innan. Jo, poststämpeln säger 2009. Hon var sjuk då. Kan jag se det i texten på kortet? Nej. Det är mammas vanliga handstil, fast så där som hon skrev när hon skrev lite hastigt.

Jag vänder på kortet fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är från mamma. Det sista. Jag vill så innerligt att det ska komma ett kort från mamma i år också, och att jag ska få skicka mitt kort. Jag vill skicka en bild på L inför hans första jul, och vem är bäst lämpad som mottagare för en sådan bild om inte en mormor?

Jag kan inte sluta titta på kortet. Saknaden slår till. Jag VILL att det ska komma ett kort i år också. Jag VILL det. Jag funderar på om man kan skicka julkort till himlen. Man kan ju skicka brev till tomten. Vad skulle Posten göra om det kom ett kort adresserat till: