Säg mig...
För sex år sen skrev jag en dikt. En dikt med banala rim, men som går så här;
längs mitt mjuka hår
finns blott en enda mänska
som min sorg förstår
hon ensam slipper lögner
när hon frågar hur jag mår
hennes dörr står alltid öppen
vart jag än i världen går
När livet går emot mig
och allt är svårt att förstå
finns blott en enda mänska
som jag kan lita på
hon kommer när jag ropar
när jag inte orkar stå
om inte mamma fanns till hands
vad skulle jag göra då?
© http://ettheltliv.blogg.se
Tack. Han är de finaste för mig. :) Det är en underbar känsla att ha en liten. Kul o veta lite vilka som läser.
Vilken fin dikt! Men sorglig....
Vilken jättefin dikt!
Vet hur det är att förlora en mamma i cancer, min mamma gick bort för 9år sen.. saknar henne så enormt mycket och känner mig halv utan henne. Tiden läker inga sår men man lär sig plåstra om dem och tänka tillbaka på alla lyckliga stunder efter ett tag.
Sååå fin dikt, o jag förstår dig fullständigt i din smärta/sorg!
Min fostermamma avlde i cancer den 25/4 -04.
Hon var det bästa som hänt mig, o jag kunde aldrig förstå att cancern skulle ta henne ifrån mig. Hon lovade på sjukbädden att tårar aldrig lämna mig, o att alltid vara med mig o familjen. Men hon gick bort, o det gör så ont. Denna smärta är så grym, o sätter sig som ett sår över bröstkorgen, den släpper ju inte heller!
Så jag vet vad du går igenom, o vilken smärta sorgen ger en år efter år!
Vill du messa mig så får du göra det vännen, o kom ihåg att du inte är ensam!
(Jag saknar också min mamma)
**Kramar**
Jättefin dikt.
Kram på dig. Förlorade också min mamma i cancer, fastän det visste vi inte förrän efteråt att det var cancer gick så fort, på en vecka var hon borta. Snart 5 år sedan det år jag skulle bli 33. Livet är bra grymt och orättvist. Kunde mist henne redan 92 då hon väntade på nytt hjärta. Försöker se det så att vi fick i alla fall 13 år till. Men smärtan är svår. Jag vet. Hade jag inte haft min 10månaderstjej att tänka på när hon gick bort så vet jag inte vad jag hade gjort. Smärtan bleknar men försinner aldrig. Vill du messa privat har jag lämnat epost här.
hej fick höra om din sida och råkade snubbla över den idag...ville bara skriva att det du skriver om är så modigt... jag hade aldrigt orkat det efter det du varit med om... jag sitter här och läser dina texter och tänker emellanåt om det vore jag som var i den sitsen skulle jag då sitta och kunna pränta ner alla orden som snurrar i ens huvud... nä jag hade nog aldrig orkat..så det är oerhört starkt gjort av dig och jag beundrar dig verkligen..... jag tänker inte säga att det kommer bli lättare med tiden... det kommer alltid vara ett sår så det finns ingen mening med gamla klyschor ... jag vill skicka en varm kram till dig och dina närmsta...
Det gör så ont att läsa din blogg, men den är otroligt vackert skrivet om din kärlek till din mamma, och saknaden.. Kan inte förstå just den, men snart kommer jag tyvärr också göra det. Och det är det som gör så ont, min mamma ligger själv för döden. Denna förbannade cancer.....
STOR kram till dig!!
kramar om länge
