Jag skrev just ett långt inlägg. Det försvann. Man kan ju bli bitter för mindre.

Nu drar jag till Stockholm. Jag och H ska bila upp, och det brukar ju vara trevligt. Vi brukar prata och sjunga och skratta och dansa om vartannat. Jag hade först inte tänkt att följa med, men sen ångrade jag mig. H far snart till Australien på obestämd tid, och det är sista gången vi alla kan träffas tillsammans innan dess. Och imorgon är ingen vanlig dag, för imorgon är min födelsedag! Den ska firas i bästa vänners lag på TGI Friday's med god mat och söta drinkar. Det går inte tänka sig ett bättre sätt att fira på. Det skulle i så fall vara om jag kunde dela upp dagen och spendera halva dagen i Småland och halva i Stockholm, men det går inte så jag får fira hemma på söndag istället.

Mamma, min bror och jag fyller år nästan samtidigt så vi brukar ha gemensamt födelsedagsfirande. I år ville dock mamma att jag skulle ha eget firande i stan, med motiveringen att jag har en tillräckligt stor lägenhet för att ha bjudning i nu, och att jag faktiskt fyller 26. Fast det är nog mest lägenheten det hänger på, för min bror är tre år äldre och han har aldrig haft eget firande i sin lägenhet.

Jag undrar om mamma vill att jag ska ha firandet hemma hos mig för att det inte ska bli första gången när hon inte är med längre. Som om vi sakta ska ändra våra vanor för att inte allting ska bli nytt på en gång.

Traditioner brukar ligga mig varmt om hjärtat av någon anledning, men nu är jag inte längre lika säker på om förutsägbarheten som traditioner bär med sig är något bra. Man blir ju bara ledsen, obekväm och osäker när saker plötsligt inte är vad de brukar vara. Då är det kanske bättre att inte förvänta sig något alls, utan bara ta det som det kommer. Men det är så lätt att skapa traditioner. Det räcker egentligen att bara upprepa en händelse en enda gång för att man sedan ska kunna benämna det som "tradition". Som julen i Björklunda. Det blir ingen mer jul i Björklunda. Det är tradition, trots att vi inte firat särskilt många jular där i jämförelse.

Nu drar jag till Stockholm. Min födelsedag brukar inte innebära några speciella traditioner, förutom att den brukar vara en bra dag. Jag älskar födelsedagar, även andras. Det är fint att tänka att imorgon bara är MIN dag. För att jag förtjänar det!

GRATTIS!