Jag skriver också "i en parallell verklighet. En mindre anonym men också mindre fokuserad på Ödet. Eller om det ens kan kallas livsöde, när det kanske bara handlar om en olycklig slump. Frågor som den där kan få mig att ligga vaken om nätterna. Grubblandes. Som om jag fortfarande var ett barn som undrade Varför saker händer, istället för att vara en vuxen som undrar om kilopriset på potatis ska gå ner eller upp. Vuxna är inte lika ärliga som barn mest för att de inte har tid att fundera, tror jag. Vuxna är praktiska, det är det som är att vara vuxen. Alla vuxenpoäng handlar om att vara praktisk. Om att göra inköpslistor och veckohandla och spara pengar och PLANERA... planera för en framtid. Inte som barn - leva i nuet. Fast jag levde knappast i nuet när jag var barn. Jag fick ångest när det blev sommarlov för att jag visste att det skulle ta slut. Typiskt, liksom. Nu är jag närmare 30 än 20, men inte är jag vuxen för det. Tydligen. Eftersom jag fortfarande funderar över Varför."