Oj, där ligger det visst en räkning. Har jag betalat den? Där ligger det visst en till, när skulle den vara betald? Och där ligger ett oöppnat kuvert från... ett försäkringsbolag. Ojdå. Undrar om det är något viktigt...

(Minns ni breven med Antrax? Mjältbrandsbakterien som skickades i brev till olika personer och organisationer... Jag vet inte varför jag kom att tänka på dem, men jag skyr mina brev ungefär lika mycket som om de vore kontaminerade.)

Jag har INGEN koll. Jag har drabbats av pappersförgiftning. Typ A-personen i mig slår bakut. När jag kommer hem och ser stöket på köksbordet och disken i diskhon spänner jag mig automatiskt som om det vore en hotsituation, och så blir jag irriterad och muttrar och... "städa då!" tänker man lätt, men det är mycket svårare än så. Det är väl det som är problemet - att hamna i ett vardagligt intermezzo som inte tillåter någon form av utsvävningar för att ta hand om det som upprätthåller det dåliga. Och det dåliga blir en självuppfyllande profetia för disken förblir odiskad.

Istället lägger jag mig i soffan, med datorn som ett värmande element över mina ben och katten med sina små älskvärda tassar över min arm. Och så sätter jag på en film och glömmer bort att öppna det där kuvertet.