Tänk att lite flytande morfin kan göra skillnaden mellan ett odrägligt och ett drägligt liv, mellan tårar och leenden. TACK för smärtlindring.

Jag sitter och drömmer om resor till solen. Jag vill åka till vita stränder och känna den varma sanden mellan tårna. Jag längtar efter havet och grönskande berg. Är man arbetslös kan man inte åka till en paradisö tio timmar bort. Det vill sig liksom inte. Däremot kan man åka till bästa vännen i Stockholm för 200 spänn, och det tänker jag göra. Kanske imorgon. Där finns Zinkensdamms tunnelbanestation och Lights of Havanna. Där kan man äta världens bästa pannkakor och promenera på Söder. Där kan man stå med tumvantar på en läktare och se på hur isen glittrar i strålkastarljuset, och lyssna till ljudet av skridskoskär. Det är nästan lika bra som vita stränder och 27 grader i vattnet!