Jag sitter i soffan med mitt nyduschade hår i en turban, med datorn i knät och en stor kaffekopp bredvid mig. Mina fingrar doftar av en blandning av somrig peelingkräm och malda kaffebönor. Peelingkrämen har samma doft som en body lotion jag använde en av somrarna som jag bodde hos mamma. De där somrarna var mysiga. Björklunda var lugnet för mig. På vissa sätt betyder det där huset mer för mig än huset som jag växte upp i. Anna frågade om inte jag har funderat på att ta över det, och visst har tanken slagit mig men det är inte rätt. Det är inte rätt tid. Var sak har sin tid sägs det, och Björklunda har haft sin nu. Nu är det dags för något nytt.

Alma sitter på golvet och tittar irriterat på mig för att hon är blöt. Hon luktar precis som Linus, vår hund, gjorde när han hade badat. Så Alma luktar blöt hund, fast hon är en katt. Jag duschade henne tidigare, mot hennes vilja. Mina två bästa vänner kommer hit i helgen, och J är väldigt allergisk så jag gör allt jag kan för att minimera skadorna. Alma är badad och borstad och allt i lägenheten ska dammsugas och skrubbas så att det varken är dammigt eller hårigt. Alma förstår nog, fast hon avskyr både duschen och dammsugaren.