Kunskap är makt?
Jag vill förstå hjärnan. Jag vill veta vad det är som har hänt i mammas huvud. Varför är hon förändrad? Egentligen borde det också vara ointressant, det där "varför", men jag funkar inte så. Jag vill veta. Jag har alltid velat veta.
Min bästa vän i Göteborg reagerade alltid på att jag ställde så mycket följdfrågor på allt hon berättade. Hon kunde berätta om någon liten notis hon läst i GP och jag ville genast veta all bakgrundsfakta. Hon hade ju ingen aning så klart, hon hade ju bara läst en liten notis, men jag tänkte inte så. Ibland ställer jag frågor bara för att få folk att börja fundera. Ibland vill jag bara få mig själv att börja fundera. Just nu önskar jag att jag kunde låta bli att fundera.
Blir det lättare om jag vet? Kan jag hantera det bättre om jag vet exakt vad det är som händer? Kanske.
När jag var liten var jag livrädd för tandläkaren. Det gick så långt att jag fick åka till en specialist sex-sju mil hemifrån. Där var de pedagogiska och gick igenom precis vad det var som skulle hända, vad de skulle göra, och då slutade jag vara rädd. Jag krävde kontroll redan då, tydligen.
Det här går inte att kontrollera. Det får mig att slå bakut.
Läste igenom dina senaste inlägg och började gråta.
Borde det inte finnas någon läkare man kan prata med och fråga vad som händer? Jo, det borde finnas.
När man får hjärnskador kan det ge väldigt specifika symptom, som att man bara blir aggressiv, förlorar minnen före ett visst datum, förlorar synen på vänster öga osv. Tumörer fungerar likadant. Om man läser om hjärntumörer i allmänhet får man inte så mycket svar på vad som händer i varje enskilt fall. Jag tror det är bättre att studera det område där tumören är. Ta reda på vilka funktioner som sitter där.
Jag har alltid läst på mycket om vad som händer i hjärnan när man har de psykiska problem jag har/har haft. Att kunna peka på felet har gjort det lättare att acceptera att det är som det är.
Ida:
Jo, det borde finnas någon läkare man kan prata med, men läkarna säger inte så mycket. De säger bara att de inte vet. I mammas fall handlar det om ett flertal metastaser, och de sitter utspridda i hjärnan. Vi vet inte exakt var, men läkarna borde ju veta. Det är svårt att få några bra svar. Alla är så rädda för att säga fel saker. Eller för att säga något alls.
Jag borde nog skriva ytterligare ett inlägg om det här.
