Det är isande vinter i luften och kölden letar sig in i varenda liten springa. Den letar sig in under alla lager av kläder och biter mig i huden. Kylan gör att mina ögon tåras men den gör också att tårarna fryser till is i samma stund som de lämnar ögonvrån. När jag andas ut kondenserar luften framför min mun och vid varje inandning tar den kalla luften ett krampaktigt tag om mina lungor. Under mina fötter fastnar stenarna i frosten. Det knarrar där jag går. Fukten i min andning fastnar i mitt hår och fryser till is. När jag tar av mig vanten för att stryka undan en stel hårslinga från min rosenröda kind får jag ont i mina fingrar. Det är kallt. Frosten glittrar och träden ser ut som om de vore täckta med socker. Det är vackert. Vintervitt vackert.

När jag kommer in är jag nerkyld ända in till benen, trots att jag klätt på mig varmt. Det sticker i mina händer och fötter när värmen sakta letar sig in i mig. Jag tar på mig raggsockor och dricker varm choklad. Jag värmer en vetevärmare och lägger under täcket i min säng, och så kryper jag ner, fortfarande med raggsockor på fötterna. Jag tar två täcken och så ligger jag där nerbäddad och tänker...

...på alla hemlösa. På de 3600 personer som 2005 befann sig i akut hemlöshet. En siffra som enligt statistiken bara har ökat. Alltså minst 3600 personer som sover ute eller på härbärgen. Personer som inte tycker att vintern är det minsta vacker och som inte har någon säng att krypa ner i med två täcken och raggsockor. Tusentals människor som får fira jul i en kartong. Man kan ju undra hur många som fryser ihjäl i vår vackra midvinternatt...

Vill man ge en julklapp kan man skänka en slant till Stockholms Stadsmission för att hjälpa dem att hjälpa.